På riktigt...

I morgon är jag hemma med full lön från Volvo på "riktigt" för första gången... Veckan som gått skulle vi ändå ha varit lediga. Känns... inte speciellt konstigt, ännu. Det konstigaste är väl att det inte längre riktigt finns några veckodagar och att man kan göra lite som man vill liksom.

Är kanske lite märkligt att man inte fått större panik över att vara utan jobb, men allt detta känns så overkligt (att få gå ifrån ett företag, som så sent som för 2 år sedan hade det bästa året i företagets historia!!!!!) så man går liksom bara och är än så länge. Jag hoppas att jag blir antagen på någon av de utbildningar jag sökt, för jag tror verkligen att jag skulle prestera bättre i skolan nu än för 12 år sedan... för så länge har jag jobbat inom bilindustrin! Får faktiskt känna mig tämligen stolt över att ha haft 1 poäng ifrån 1.3 på Högskoleprovet efter så många år utan att ha använt hjärnan. Mkt bra resultat i mina mått mätt. Vid midsommar kommer inte bara skatteåterbäringen utan även resultatet från i alla fall en utbildning jag sökt... Håller tummarna.

Har i alla fall lagt klart golvlisterna i Tova's rum, blev väldigt bra! Fick ta till smyglist längst ned mot golvet då jag 1) slarvat med avståndet till väggen (duuuuuhh!) och även 2) golvet är ojämnt (dvs betonggolvet!) och det är inte snyggt med för stora "hål" mellan list och golv. Införskaffar nya arbetsbyxor med knäskydd när lönen dimper ned, då jag fått väääääldigt ont i knäskålarna efter allt krypande. Fler golv eller lister läggs säkerligen under min kvarvarande livstid så ;o)